Jävla skitkänslor
Vi har inte pratat ut jag och exet. Har fått råd om att göra det och tänkte och ville verklgien göra dte, men det brast ju på en gång. Orkar inte med att sitta och berätta vad han gjort för fel så han kan bli en bättre man för nästa kvinna i hans liv. Och jag vill inte höra mina brister heller för just nu vill jag aldrig ens tänka tanken på ett nytt förhållande. Jag vill bara bli eremit och skita i allt utom mina hundar. Men det kommer jag ju inte göra.
Är för sårad och för svag för att vara vuxewn och göra dte rätta och tala ut så man bara kan gå vidare.
Enligt ngn vetenskaplig undersökning så: tar det tydligen minst ett och ett halvt år att gå vidare och vara helt över en person som man älskat. Ett och ett halvt år från och med nu, känns som en evighet och då vill jag fan inte vänta tills den 5:e september för att ha ett snack och då skjuta fram tiden ännu längre.
Ja jag är barnslig men det får min terapitant ta och fixa det med mig då så kan jag vara en vuxnare och bättre person när jag om ett och ett halvt år är redo att träffa någon ny.
Jag är för det mesta helt oki men så fort vi har haft kontakt om än så bara på msn eller sms, så kommer allt tillbaka, brist på tillit, oron, ångest, svartsjukan...
Stängde av mobilen så jag inte kan frestas att skriva ngt mer, loggad eut från msn oxå. Behöver en paus, en äkta paus. Var jag rik skulle jag åka bort.
Har iaf sökt ett nytt jobb. och jag har kollat upp hur timepool funkar så jag kan få jobba lite extra. Även ring till kommunen men där är de övertaliga så de går före om ngt dyker upp där.
Och jag börjar ångra mig med lgh:en oxå vill säga upp den ändå, känns inte sunt att bo kvar. Finns alltid lgh:er i ekande höghus, och då kan jag få en trea för 500kr mindr eän jag betalar här. Hundarna får klara sig utan uteplats ett år eller två. Så känns det iaf nu, imorn känner jag väl för att flytta till alaska om jag känner mig själv och det gör jag ju.
Är för sårad och för svag för att vara vuxewn och göra dte rätta och tala ut så man bara kan gå vidare.
Enligt ngn vetenskaplig undersökning så: tar det tydligen minst ett och ett halvt år att gå vidare och vara helt över en person som man älskat. Ett och ett halvt år från och med nu, känns som en evighet och då vill jag fan inte vänta tills den 5:e september för att ha ett snack och då skjuta fram tiden ännu längre.
Ja jag är barnslig men det får min terapitant ta och fixa det med mig då så kan jag vara en vuxnare och bättre person när jag om ett och ett halvt år är redo att träffa någon ny.
Jag är för det mesta helt oki men så fort vi har haft kontakt om än så bara på msn eller sms, så kommer allt tillbaka, brist på tillit, oron, ångest, svartsjukan...
Stängde av mobilen så jag inte kan frestas att skriva ngt mer, loggad eut från msn oxå. Behöver en paus, en äkta paus. Var jag rik skulle jag åka bort.
Har iaf sökt ett nytt jobb. och jag har kollat upp hur timepool funkar så jag kan få jobba lite extra. Även ring till kommunen men där är de övertaliga så de går före om ngt dyker upp där.
Och jag börjar ångra mig med lgh:en oxå vill säga upp den ändå, känns inte sunt att bo kvar. Finns alltid lgh:er i ekande höghus, och då kan jag få en trea för 500kr mindr eän jag betalar här. Hundarna får klara sig utan uteplats ett år eller två. Så känns det iaf nu, imorn känner jag väl för att flytta till alaska om jag känner mig själv och det gör jag ju.
Kommentarer
Trackback
