samalo

Ibland blir man så frustrerad och irriterad. För en tid sedan blev jag tillfrågad att skänka en tavla till Specialen, rasklubbens stora utställning, det bestämde jag mig för att göra.

Jag skulle själv få bestämma i vilket pris tavlan skulle ingå. Jag valde BIS, det rä tävlingens stora final när det delas ut. Bara en hund blir BIS Best in Show..

Så får jag idag en kommentar på en status jag hade om att jag ätit Pizza. Där frågades det om jag hade ngt emot att tavlan inte gick till just BIS för där fanns det redan en tavla som pris.

Jag surnade till direkt. Tycker man kan säga det från början isf, kan du skänka en tavla. Punkt. Skit i att ens ta upp någonslags valfrihet i vart den placeras. Jag svarade surigt att då får den gå till bim(bäst i motsattkön, bästa tik och hane för dagen tävlar om BIS tvåan blir alltså BIM.) eller bästa veteran(Veteran är= bästa hund över 7 eller 8år.)

Sen efter det att jag blottat min stolthet på fb så gåre jag och kikar i min mejl, där ligger ett mejl i inkorgen. I det får jag förklarat för mig att jag svarat för sent på frågan om vart tavlan skulle placeras och att utställningskommiten typ redan bestämt på ett möte attd en fick gå till lotteriet för det var så fullt i de stora placeringarnas pris"korgar". Katalogen var redan färdig när jag svarade.

Fick gå in på fb och skriva att jag läst ett mejl och att de fick bli som de bestämt.

Jävligt irriterande. Ville inte ha dne i lotteriet. Tur att jag inte är där iaf, sist jag var där var det lotteri då man fick välja sak själv från ett bord. Kul att stå där och titta så väljs tavlan sist.
Jävla skit oxå. Måste bli bättre på att kolla min mejl. Men inte så lätt när man är i en av de få brancherna då man inte sitter framför en skärm och har tillgång till internet hela arbetstiden.

Hatar att jag är så svag! För en timme sen satte jag mig här och skulle bara kolla fb snabbt innan jag skulle klicka ned alla internetfönster så att jag kunde kolla på bilderna jag har i bakgrunden. Två timmars måleri stod på schemat. Men det sprack samtidigt som mitt ego. Och nu har jag ägnat en timme åt det där.

Jag slets mellan att vilja vara till lags och sparka bakut helt. Kompromissade och valde nya platser bara för att sen fatta att det redan var bestämt alltihopa fanns inga val kvar bara lotteriet. Snap!

Jag vet inte hur det är eller ska vara men för mig är varje tavla en kamp om att behålla ett sviktande självförtroende så länge att ngt fastnar på dukjäveln.

Tror jag är extra känslig angående denna tavla för att jag inte är van vid måttet på ramen och aldrig färdigställt ett "profil" motiv förut. Jag bord eha gjort ngt mer safe som närbild ansikte. Det är ju typ allt jag gör. Eller det är det jag gör bäst.

Men men nu skiter jag i det. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att någon ser den som fin och vill ha den och blir glad att få den.