samalo

Det är ett privilegium att få jobba med människor, men oj vad trött man blir.

Jag har inte målat på månader och jag undrar vad som hände? Men jag orkar inte, vill men hittar inte tiden och när tiden finns är jag för trött.

Jag saknar måleriet och önskar jag inte gick i skolan, att alla timmar var mina. Det sjuka är ju att det är mina timmar och jag ger bort dem till vad man bör göra med sitt liv. Så fegt.

Jag trivs i Gävle har allt jag behöver, men längtar alltid bort. Det var lätt att komma hit och borde vara lätt att komma dit(vart jag än skulle vilja) så varför känns det omöjligt? Hade ju två hundar då och nu?

Äsch jag måste sova nu, är trött och orkar inte försöka förstå varken mitt eller livet i stort just nu.